Pointerns historia

Pointer är en hundras med ursprung i England som avlats speciellt för jakt. Själva namnet kommer från att hunden ”pekar ut” bytet för jägaren. Det är en ras med anor: rasen omnämpointerns så tidigt som år 1650 och blev allt mer populär under de kommande tvåhundra åren. De första pointerhundarna kom till Skandinavien ungefär år 1850. Hundrasen växte snabbt i popularitet och 1903 bildades Svenska Pointerklubben. Svenska Kennelklubben delar in pointern i rasgrupp 7, stående fågelhundar. Pointern är speciellt avlad och tränad för att jaga hönsfågel, både i fjällen och på fält.

Egenskaper hos en pointer

Detta är en hundras med jämnt temperament men mycket aktiv och livlig. Man brukar säga att den är en perfekt sällskapshund som slappnar av hemma, trots att den utomhus kan jobba hårt. Oftast fungerar de bra med andra hundar, barn och katter, det är mycket sällan en pointer är aggressiv. Storleken i mankhöjd är ungefär 63–69 cm för hannar och 61–66 cm för tikar, kroppen är muskulös. Pointers är ofta vita med svarta, mörkbruna, orangea eller gula partier. De kan också vara enfärgade i svart, gult, orange eller mörkbrunt.

Det är en frisk hundras med få typiska hälsoproblem, men höftledsdysplasi förekommer. Därför är det viktigt att vid avel kontrollera för denna sjukdom.

Skötsel

Pälsen på pointern är kort och lättskött, det enda som ibland behövs är ett bad eller att borsta pälsen ren med gummihandske vid behov. Öronen är hängande och ibland kan det vara bra att rengöra dem varsamt. Infektioner kan ibland uppträda. Används inte hunden till jakt är det mycket viktigt att pointern får annan fysisk och psykisk stimulering för att må bra och fungera funktionellt. Många anser att pointern inte alls lämpar sig som ren sällskapshund, exempelvis uppges detta i rasbeskrivningen från Svenska Kennelklubben. En pointerägare måste vara beredd på att vara en tydlig ledare för hunden.